Livet, döden och kampen om temuggen

Armen och handen darrar våldsamt när jag försöker att nå muggen med kvällsteet. Armen far okontrollerat iväg åt alla möjliga håll utom dit jag vill. Att hjälpa till med andra armen är ingen idé, den är lika omöjlig den. Förutom nervpåverkan i ryggen, vilket har slagit ut min gångförmåga, har situationen utvecklats till att även störa funktionen i båda armarna. De här problemen med skov i min RA, nervpåverkan och infektioner har pågått i ett halvår. Nu börjar krafterna sina. Det är bara viljan som håller mig uppe än så länge men den lågan börjar också flämta allt svagare.

Alla har en gräns för vad de orkar och nu är jag farligt nära min. När jag blickar ut över min tillvaro som den är just nu känns det tungt. Det är kallt, mörkt och ödsligt. Vid horisonten ser jag bara ett kompakt mörker. Att inte kämpa längre blir allt mer lockande. Men jag har mött människor som har gett upp, som slutat kämpa. Människor som slagits till marken för sista gången. Jag har sett vad som händer när man ger upp. Man dör inombords. Man dör som människa. Så jag väljer livet. Väljer att resa mig upp den här gången också. Jag har så mycket som är värt att kämpa för. Min familj och mina vänner är värda att kämpa för. Jag själv är värd att kämpa för. För min egen skull. Ja, till och med en så simpel sak som muggen med kvällsteet är värd att slåss för.

Jag spanar mot horisonten igen. Snart kommer det första gryningsljuset att visa sig.

Stefan Danielsson, januari 2016

 

0 Kommentarer
50 000 starka skäl att bli medlem

Har du, eller någon du känner, reumatism? I så fall ska du absolut bli medlem i Reumatikerförbundet. Våra medlemmar berättar varför.

Bli medlem!

Ge en gåva som ger hopp

Varje bidrag, litet som stort, är lika välkommet. Och du kan vara säker på att pengarna gör nytta. Läs mer eller välj belopp eller valfri summa.